Första upplagan, första tryckningen. Bilagt tryckt brev från förlaget rörande första recensionsdag. Kärleken har inte alltid stått i fokus för poeter och romanförfattare. Nej - det var på 1100-talet som de sydfranska trubadurerna började sätta ord på kärlekens väsen. Var den en sorts galenskap, en förädlande kraft, en rot till lidande eller bara ett riskabelt erotiskt spel? Frågorna var många och ekar in i modern tid. Här får vi träffa trubadurerna och deras efterföljare i Tyskland, England och Italien, ta del av deras stormiga liv och svärmiska diktning och därmed steg för steg se hur den europeiska kärleken uppfinns, utvecklas och nagelfars fram till medeltidens slut: ett slags Kärlek 1.0. På vägen passerar vi berömda par, historiska såväl som fiktiva, som Abelard och Heloïse, Tristan och Isolde, Lancelot och Guinevere, Dante och Beatrice samt Troilus och Criseyde - utan vilka vårt känsloliv troligen hade tagit sig annorlunda uttryck i dag. Innehåll: Förord; Inledning. Att älska Gud och nästan; 1100-talet. Kärlekens stora sekel (Munken och nunnan: Baudri och Constantia; Den förste trubaduren: Greven av Poitou; Exegeten som älskare: Bernard av Clairvaux; Ångrar ingenting: Héloïse; Svindel går före fall: Bernart de Ventradorn; Begäret tyglat och diktat: Chrétien; Både ja och nej: Kaplanen Andreas; Passion och parodi: Marie de France; Rakt på sak: Sången om rumlaren; Klerken på krigsstigen: Alanus av Lille; De fördömda: Tristan och Isolde); 1200-talet. Synden och saligheten ('Där kärlek möter kärlek': Wolfram; Dekonstruktören: Cavalcanti; Från Florens till Paradiset: Dante; I rosens namn: Från Guillaume till Jean); 1300- och 1400-talen. Gudlösa begär ('I en glänsande avgrund': Petrarca; Ängelns förlorade vingar: Boccaccio; Världens galna kärlek: Ärkeprästen; Älskar, älskar inte ... Chaucer; Upp till debatt: Christine de Pizan; Kärlekens öde land: Malory); Slutord; Hänvisningar; Källor och litteratur; Personregister; Bildkällor; Tack.